när livet faller
finns inte mycket kvar. många dagar som försvinner i väntans tider. jag önskar jag visste tidigare, det jag vet idag. man kan ju faktiskt inte sitta och vänta längre. och det är inte mycket mer som är av intresse, trots alla dagar och år. jag skriver detta utan att tänka, jag funderar faktiskt inte längre på vad jag skriver. jag orkar inte längre. jag orkar inte tänka, höra eller prata. när ensamheten tar över - får alla andra lida. rätt eller fel?
Kommentarer
Trackback
